Fråga Q-rator

Hej

Skriv gärna till min mail om frågor som rör sig om livet. Det kan handla om barn, familj, relationer, sorg, handikapp, skilsmässa, sport, fondsparande, sex, grubbel, kärlek och allt annat som har med livet att göra!

Min mailadress är Qrator66@gmail.com

Jag får många frågor men jag svara på just din fråga så fort jag kan. Ibland kommer det frågor som är likartade och då samlar jag dem och kommer med reflektioner kring de frågorna i ett inlägg!

Varmt välkommen till Qratorn!

Tänk på att mina tankar inte är rätt svar på livets alla funderingar. Jag har varit med om en del i livet och kan därmed ge mina reflektioner kring din fråga!

X-problematik

Fick ett mail från "Petra" .

Hej.
Har nyligen separerat och ligger i skilsmässa. I bilden finns det två barn, 3 och 5,5 år gamla. Äktenskapet hade varit dåligt i flera år och jag har försökt bryta upp ett flertal gånger men alltid blivit tillbakatryckt av exet. Detta ledde till att jag bakom hans rygg tog kontakt med andra män och chattade. Träffade ingen men chattade och fick den uppskattning jag behövde ha och saknade. En av dessa män väckte lite andra känslor hos mig och det var de känslorna som fick mig att ta steget och tillslut bryta mig loss från exet. Då jag saknade eget boende flyttade jag hem till den andra mannen tillfälligt, utan att vi inlett någon relation. Allt eftersom dagarna gick så tog känslorna över och vi är idag tillsammans.

Jag sökte hela tiden egen lägenhet och har nu fått en och flyttar om 3 veckor. Barnen har inte varit hemma hos mig där jag bor nu och de har inte träffat min pojkvän. Varken de eller exet vet om att jag har en pojkvän eller att jag bor hos honom. Jag vill vänja barnen vid att mamma och pappa bor var för sig först innan jag introducerar min pojkvän. Och jag är medveten om att min nya relation kanske bara är en övergångsrelation men jag väljer att vara i den ändå.

Jag undrar ofta hur jag ska berätta för exet att jag har en ny kärlek. Exet är väldigt sårad då han upplever att mitt uppbrott kom väldigt plötsligt. Han har känslor kvar, medan de hos mig är döda. Jag vill visa min relation för världen, vill inte smyga och låtsas. Men jag kan inte visa upp den innan jag berättat. Vad har du för tips? Och hur gör man det bäst med barnen?

Hälsn. Petra

Petra! Tack för ditt mail och för att du visar mig förtroende genom att rikta dina frågor till mig. Ska försöka komma med lite tankar kring din situation.
Ofta vet man vad man behöver göra och här känns det som att du gjort det du egentligen vet att du inte ska..?
Det är inte roligt att höra ord från någon, som ens inre röst viskar förgäves. Tyvärr känner jag att jag måste vara lite av "djävulens advokat i kommande text. Ber om ursäkt i förväg..

En sammanfattning av det du bör fundera på enligt mitt sätt att se det
Hur lär jag mig känna var mina gränser går? Vilka är mina behov? Vilka är barnens behov?
Är jag trygg med mig själv? Kan jag leva ensam med mina barn? Brukar jag hoppa in i nya relationer innan jag hunnit bearbeta den avslutade?
Kan jag sätta mina behov i andra hand till förmån för barnen? Behöver jag den nya relationen i mitt liv just nu? Behöver jag tid att smälta och bearbeta skilsmässan och mitt havererade äktenskap?
Vad behöver barnen i denna situation? Hur ska man hantera separationen så att den inte ska bli för smärtsam för dem?
Hur kan jag få till ett samarbete kring barnen med mitt sårade ex?
Vilka lagar, rättigheter, skyldigheter finns. Hur har andra gjort?

Som du ser är inte de frågor du skrev om i mailet med i sammanställningen ovan. Jag förstår att det är svårt att vrida tillbaka bandet nu men tror att om det ska bli bra för dig, barnen och barnens pappa så är det denna ordning du måste ta det i.

Är det helt omöjligt att be din nya partner om förståelse och tålamod? Tålamod i den meningen att du behöver tid på dig att reda ut den situation du är i. Inte rätt mot honom heller då han säkert också har funderingar på om han är ett övergångsobjekt.

När du flyttat och fått ordning på ditt nya liv med barnen och med samarbetet med deras pappa kring umgänget osv, kan du väl dejta honom i lagom tempo så att han växer in i era liv efterhand? På detta vis behöver du inte inte berätta för pappan om den nya relationen på ett konkret sätt. Det bara blir och det blir när han är mer mogen för att hantera det.

Jag undrar lite över om hur länge du bott ifrån barnen och hur de uppfattat ditt försvinnande då de inte fått se var du bor nu? Blir svårt för dem att få begriplighet i detta då de inte har en bild av vart du tagit vägen.
Därför är det ju jättebra att det nu ordnat sig med lägenhet för dig så att de kan komma till dig.

Vad gäller samarbetet kring umgänget kan du alltid gå till familjerätten på socialförvaltningen för att få ett samarbetssamtal med proffs som leder samtalet mellan dig och din man. Då gör man - med deras hjälp - upp en plan på hur det ska se ut och allt skrivs ner. Om relationen mellan dig och din man är sårbar är det upplagt för konflikter och missförstånd som i slutändan drabbar barnen.

Om du inte vill använda dig av det alternativet är det viktigt att försöka prata med pappan för att redan från början lägga upp en plan på hur umgänget ska se ut. Om han är svår kan du vädja för barnens skull. Även om han är sårad är det svårt för honom att inte vilja sina barns bästa.

Jag vet inte om ni ska dela på tiden med barnen eller om du ska ha dem hos dig största delen av tiden. Om de ska vara hos dig mest ska du begära underhållsbidrag, antingen direkt av honom - då kommer ni överrens om summan- eller via försäkringskassan som då ger dig 1273 kr/månad som de sedan kräver av honom.

Innehållet ovan beskriver hur du kan göra för att det ska bli bra för alla parter. Det kräver dock en stor dos mogenhet och att hela tiden ha barnens perspektiv i fokus.

Lyssna på din inre röst

Qratorn