Självmordstankar

Jag har tagit emot flera mail från förtvivlade flickor som funderar på självmord.
Deras mail berör mig djupt då jag själv förlorat min dotter Alexandra, 14 år som tog sitt liv för 7 år sedan.

Jag har valt ut ett brev från en tjej som vill vara anonym.
Hennes livshistoria är präglad av svårigheter och elände men ur historien framträder också en människa med otrolig styrka och envishet.

Här är hennes mail:

Hej..Uppskattar verkligen att du lägger ner tid på att hjälpa folk.
Helt otroligt fint gjort av dig!

Okej..jag vet inte hur jag ska börja. Kan börja med att säga att jag precis fyllt 19 år och har gjort allt vad jag kan för att få hjälp av SOC och av psykolog, men ingenting har hjälpt.

I min familj är vi 4 barn - mamma och pappa. När jag var liten (ca 5 år) började min pappa spela på hästar. Han började även på ett jobba i Sthlm när vi bodde i Skåne så mina föräldrar var ganska frånskilda. Under den tiden var de endast min mamma som fick ta hand om alla barnen hemma och eftersom jag är näst äldst så fick jag klara mig själv. Då menar jag verkligen HELT själv. Min storebror blev ibland illa behandlad av mina föräldrar och de har sitt sina spår i mig eftersom han även blev mobbad i 9 års tid.

När jag var 9 år hade min pappas spelberoende gått så långt att vi blev utslängda på gatan eftersom vi inte hade något hus längre. Det gjorde att jag dagen därpå fick lämna alla mina kompisar, släktingar och allt för att flytta upp till Sthlm.
Väl i Sthlm började istället min pappa dricka och få en massa utbrott som gick överstyr på mig och hela familj. Han har försökt hänga sig i trappan ett antal gånger och de är väl tur att jag var vaken på nätterna och hörde de för att hjälpa honom bort därifrån. Han har även hotat med kniv och låst in sig själv för att begå självmord.

Detta pågick från 9-16 års ålder för mig. Under den tiden har jag fått tagit hand om mina 2 mindre syskon, min mamma och min pappa.
Har fått vara den som lagat mat, städat, torkat allas tårar och letat efter mina alkoholiserade pappa i skogen och på gatorna på nätterna. Detta slutade under julen 2004 med att han försökte bränna upp hela huset och polisen kom och hämtade min pappa. Då hade detta pågått i 5 år. Han släpptes dock ur häktet dagen därpå och under några veckor bodde vi alla utspridda men vi flyttade ihop hela familj återigen.
Min pappa började dricka igen och jag blev misshandlad psykiskt och fysiskt av båda mina föräldrar.
De blir jag även idag. Dagligen.

Min mentor gjorde en anmälan till SOC när hon såg att jag började må allt sämre förra året. Jag har då levt med riktigt STOR ångest sen jag var 5 år och skurit mig i 4 år. Hatar mig själv och har ingen självrespekt. SOC fick reda på allt detta och erbjöd mig jourfamilj men eftersom jag då var 17 år ville jag helst bo själv och bilda egen familj av mina kompisar eftersom jag accepterat att jag inte får tillbaka min barndom. Jag klarar inte av att äta med andra familjer eller vara med andra. Jag tackade därför nej och bad om att bo Mellanbo eller få egen lägenhet. Detta sa dom nej till och utredningen lades ner.

Psyk kontakades och jag fick träffa psykolog och läkare. Fick även mediciner utskrivna. Min läkare och psykolog bedömde de som om jag absolut INTE kan bo hemma och anmälde även dom till SOC.
Istället sa SOC att jag "var för sjuk och mådde för dåligt" för att bo själv trots att de tidigare sa att jag mådde för bra för att få deras hjälp.
Så SOC vägrade hjälpa mig igen och utredningen lades ner igen. När jag fick veta detta tog jag överdos på överdos och hamnade på psyk i november 2008. Sedan dess har jag mått hur dåligt som helst, skurit totalt sönder mig och jag vill verkligen inte leva längre. Självmordstankarna är konstanta och jag vet inte var jag ska ta vägen.

Nu till fråga, hur ska jag få SOC att hjälpa mig? Jag blir fortfarande psykiskt och fysiskt misshandlad hemma. Min pappa dricker lika mycket som alltid. Min familj är splittrat.

Och jag funderar ärligt på att ta mitt liv vilken sekund som helst.
/E

Jag har förmånen att samarbeta med Ludmilla som jag lärt känna från hennes blogg, http://ludmilla.se/. Ludmilla är leg. läkare och KBT- terapeut. Förra året tog hennes dotter sitt liv och hon skriver i sin blogg om sin sorg och om hur hon hanterar den.
En fantastisk kvinna som är en stor inspirationskälla för många i samma situation.
Jag bad henne läsa frågan ovan och här kommer hennes tankar.

Hej
Jag läser ditt mail och förstår hur fruktansvärt jobbigt du har det.
Du har under så lång tid utsatts för en enorm stress genom att du växt upp med föräldrar som inte heller har mått bra.Eftersom du skriver att du fortfarande utsätts för psykisk och fysisk misshandel dagligen av dina föräldrar tycker jag att det verkar olämpligt att du bor hemma just nu. Du skriver att du helst vill bo själv. Samtidigt skriver du att du är självmordsbenägen och då är det ju inte alls bra att du är själv.
Finns det någon annan släkting eller kompis familj som du skulle kunna bo hos ett tag? Det är flera bitar i din situation som behöver tas tag i. Någon måste ha det sammanhängande ansvaret och en tydlig behandlingsplan för att du ska må bättre. Det framkommer inte huruvida du fortfarande har kontakt med läkare och psykolog. Har du det? Är det bra kontakter? Jag undrar om du är ärlig gentemot dem?

Jag förstår att du känner dig helt uppgiven eftersom du inte ser någon väg ut. Det är dock väldigt viktigt att förstå att så dåligt som du mår nu kommer du inte att må sen. Det kommer att bli bättre. Jag vet att det är svårt att förstå det just nu så du får helt enkelt ta mitt ord för att det är så. Det är viktigt att du förstår vilka konsekvenser det skulle få om du skulle ta ditt liv. Dina syskon behöver dig. Du är sannolikt mycket, mycket viktig särskilt för dina yngre syskon. Hur skulle de klara sig om du väljer att lämna dem. De skulle få men för livet. Du befinner dig just nu i ett livsfarligt tillstånd. Det är viktigt att du söker hjälp nu. Jag skulle vilja att du åker till psykakuten på en gång och berättar precis det som du har berättat för mig . Var precis så ärlig så kommer de att ta dig på största allvar. Det finns också en nationell hjälplinje som du kan ringa:Nationella hjälplinjen tel: 020-22 00 60. Ring och berätta hur du känner dig så får du hjälp.

Nationella hjälplinjen är öppen måndag-torsdag mellan klockan 17.00-22.00 och fredag-söndag mellan klockan 17.00-24.00. Samtalen är kostnadsfria och det syns inte heller på telefonräkningen att du ringt. Jag skulle också vilja att du mailar mig efteråt så att jag vet hur det har gått. Det finns flera olika vägar att gå och du ska inte ge upp. Jag hjälper dig att hitta hjälp! Håll kontakten!

Varm kram till dig
Ludmilla

Jag vill tacka Ludmilla för hennes tankar och jag hoppas de ska hjälpa dig på vägen E!

Kram
Q-ratorn

Maila frågor till Qratorn!

Hej

Skriv gärna till min mail om frågor som rör sig om livet. Det kan handla om barn, familj, relationer, sorg, handikapp, skilsmässa, sport, fondsparande, sex, grubbel, kärlek och allt annat som har med livet att göra!

Min mailadress är Qrator66@gmail.com

Jag får många frågor men jag svara på just din fråga så fort jag kan. Ibland kommer det frågor som är likartade och då samlar jag dem och kommer med reflektioner kring de frågorna i ett inlägg!

Varmt välkommen till Qratorn!

Tänk på att mina tankar inte är rätt svar på livets alla funderingar. Jag har varit med om en del i livet och kan därmed ge mina reflektioner kring din fråga!

Mindfulness

För de som vill veta mer om Mindfulness. Att kunna vara här och nu.
Kolla in länken nedan!


http://www.youtube.com/watch?v=3nwwKbM_vJc
Q-ratorn

Att prioritera i livet...

Eva, 35 skriver

Hej Q-ratorn

Tänkte jag skulle testa att skicka en fråga till dig. Du verkar ha en del livserfarenhet.Hur klarar du av livspusslet, förälder, jobba och intressen? Jag har två barn, är skild och jobbar heltid men har svårt att hinna med vänner och intressen. Och det som hamnar längst ner på stegen blir mig själv. Ibland känns det som jag går på knäna. Och ändå gör jag inte tillräckligt. Skulle vara intressant om du har någon filosofi för detta. Tack!

hälsningarEva, 39

Hej Eva!

Din fråga rör sig om ett ämne som många föräldrar känner igen och kan skriva under på.

Jag tror att det är viktigt att sluta dela upp dagen och veckan i olika delar. Ofta tänker man "när jag lagt barnen ska jag..", "när jag kommer hem från jobbet ska jag", ikväll är det kören och jag måste hinna laga middag innan jag ska iväg" . Man fokuserar på att det snart blir helg och ser fram emot den. Man lägger tankar på måndagen som är ångestfylld för många. Man delar upp tillvaron i olika moment och och lägger mkt energi på att tänka kring detta och på det som ska hända framöver.

Släpp alla sådana tankar!

Fokusera istället alla dina tankar på här och nu. Står du och diskar så står du och diskar. Tänk inte på det du ska göra efter disken. Du kan ju ändå inte göra det nu. Se på diskmedlets förmåga att lösa smutsen, känn det varma vattnet mot dina händer. Finn glädjen i att diska och bli förvånad när du märker att du är färdig. När du lägger märke till att dina tankar börjar vandra till vad du ska göra efter disken, koncentrerar du dig på det du gör igen och vägrar tänka på något annat!

Använd detta exempel på alla situationer i din tillvaro. Lev här och nu. Lev i tiden, jaga inte den. Lev i din handling och i dig själv. Sträva efter att inte se på dig själv utifrån, utan var i dig själv. Släpp kontrollen! Det ordnar sig!

Efterhand du tränar på detta och får större förmåga att vara i tiden känner du att din frustration över allt det du borde ha gjort/ska göra, reduceras. Du finner glädje i det lilla och ser inte fram emot/tänker tillbaka på, eller räds det du inte gör för tillfället.

Detta kan verka vara en flummig hållning i livet och du tänker kanske att det även behövs struktur. Det ena utesluter inte det andra. För att man ska kunna släppa kontrollen behöver man också veta att man har den. Fasta ramar, fria tyglar!

Struktur
Om filosofin ovan står för fria tyglar kommer nedan tankar och tips om ramarna, hur man kan strukturera upp och ta kontroll över sitt liv. Så, läs vidare.

Familjeråd
Jag vet inte hur gamla dina barn är men föreställer mig att de nått den ålder där det går att diskutera med dem. Då kan familjeråd vara ett bra forum för att föra fram önskemål, beskriva hur man upplever olika saker och besluta saker tillsammans.
Om du vid ett sådant skulle beskriva för dina barn hur du upplever det och fråga dem om tips och ideér på vad du - och de - skulle kunna göra åt saken är jag övertygad om att du skulle bli bemött med tips och förståelse.
Om sedan barnens pappa inte heller är för barnslig;) kan du ta upp frågan med honom och tillsammans komma fram till lösningar som gynnar er och barnen.

Jag har lagt märke till att saker inte blir av. Saker såsom bio med kompisar, karateträningen, middag med sambo osv. Varför? Jo, saker blir inte av om man inte tar ett aktivt beslut, bestämmer tidpunkt och ordnar det som behövs för att det ska gå att genomföra. Vad gör det om man bestämmer att man ska gå på bio om 6 veckor? Det kan verka konstigt långt fram i tiden men om det är det som behövs för att det ska bli av är det så vi behöver göra. Ta alltså ett beslut om en aktivitet långt i förväg och se till att det blir av.

Dina barn behöver en mamma som är tillfreds med sig själv. Som har ork och lust över till sig själv och till dem. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du satsar på dig själv. Du gör ju det delvis för deras skull. Finns ingen maskin som inte behöver service för att kunna ge service.

Förstoringsglas
För att skapa förändring i livet krävs fokusering. Tänk dig ett förstoringsglas som du låter solen strila igenom. Håller du det på samma ställe tillräckligt länge kommer det att börja glöda. Ofta är vi föräldrar stressade. Vi har 20 förstoringsglas som inte är stilla i en sekund.
Övningen nedan är ett exempel på hur vi kan hålla ett förstoringsglas stilla och därmed få till stånd positiva ändringar i våra liv.

Vision
Tidigare nämnde jag att det krävs struktur för att kunna släppa den. Nå, ta en penna och ett papper och rita/måla, skriv ner en beskrivning av hur ditt liv ser ut om 3 år. Skapa ett drömscenario, en vision.

Svara därefter spontant och snabbt på frågorna nedan. var snäll mot dig själv. Att censurera är förbjudet.

1) A Vilka misslyckanden mötte du det gångna året? Vad gick åt skogen? Vad gick fel?
B Vad berodde det på? Här får du gärna spekulera över din egen del i det hela.
C Vad har du lärt dig av detta?

2) A Vilka lyckanden - ja, varför finns ordet misslyckanden men inte lyckanden egentligen -
mötte du det gångna året? Vad uträttade du som var positivt. Vad är du
stolt över, vad är du nöjd med? Var snäll mot dig själv och tänk på att minsta sak räknas!
B Vad berodde det på? Även här får du spekulera över din egen del i det hela!
C Vad har du lärt dig av detta?

3) Vilka värderingar har du i ditt liv? Vad vill du att andra ska säga om dig? Hur vill du att de
ska beskriva dig? När dina barn är vuxna kan de uttrycka sig på följande vis "ja föräldrar är
ju som de är men min mamma sa alltid att ....och det är något jag burit med mig sedan jag var
liten. Det är viktigt för mig" Ja vad är det du ger vidare till dina barn? Det som är utmärkande
för dig?

4) Vilka roller har du i ditt liv? Ex. Syskon, mamma, dotter, klubbmedlem, väninna, god vän till
mig själv, sambo, fru, yrkeskvinna etc. Skriv ner alla de roller du kan komma på!

5) Vilka mål har du i varje roll?
Exempel: Roll = God vän till mig själv Mål= Att lyssna till min kropp och själ och ta ansvar för
mina behov och önskningar och därmed kunna bli en person som är tillfreds med sig själv och
med förmåga att sprida en positiv stämning kring mig.
Målen ska leda dig till din vision som du tidigare målade upp. De ska vara realistiska.
Skriv nu ner dina mål för varje roll. Målen bygger på dina värderingar du skrivit ovan och de
hjälper dig att utforma hur du vill vara i varje roll!

6) Delmål
Under varje mål ska du nu skapa delmål. Delmålen ska beskriva hur du ska nå dina mål. Vad
du behöver göra och när du ska göra det.

7) Nu väljer du ut tio delmål. Rangordna dem i en lista från 1-10. Sätt upp den på kylskåpet och
bocka av efter hand för att sedan fylla på med fler!

8) Utvärdering
När det gått en tid som du själv bestämmer, gör du en utvärdering av hur det gått. Har du
nått dina delmål, dina mål inom respektive roll? Är du på väg mot din vision?

Jag har själv provat denna metod och vet att den fungerar.
Behöver du , Eva eller någon annan som vill prova på denna metod, mer information är det bara att maila mig på Qrator66@gmail.com

Älska dig själv som såsom du älskar din nästa.

mvh
Q-ratorn