Fråga Q-ratorn

Hej

Skriv gärna till min mail om frågor som rör sig om livet. Det kan handla om barn, familj, relationer, sorg, handikapp, skilsmässa, sport, fondsparande, sex, grubbel, kärlek och allt annat som har med livet att göra!

Min mailadress är Qrator66@gmail.com

Jag får många frågor men jag svara på just din fråga så fort jag kan. Ibland kommer det frågor som är likartade och då samlar jag dem och kommer med reflektioner kring de frågorna i ett inlägg!

Varmt välkommen till Qratorn!

Tänk på att mina tankar inte är rätt svar på livets alla funderingar. Jag har varit med om en del i livet och kan därmed ge mina reflektioner kring din fråga!

Tänkvärt

Till alla barn som överlevde 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talet

Först överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.
De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken
men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi
cyklade hade vi ingen hjälm!!

För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan
och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör
och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det!

För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =)
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga
150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN

Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en
pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så
många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland
steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen
OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte.
Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna,
problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!! (di)

Om du är en av dem så:
GRATTIS!!

Kärleken övervinner allt!

Denna länk sammanfattar min filosofi i livet.

http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY
Otroligt stark video!

Må kärleken flöda
Q-ratorn

Bråk i äktenskapet

Hej!
Fick ett mail från en kille vid namn "Berra 43". Han är trött på bråken med sin fru.
Han skriver att de bråkar flera gånger i veckan. Ofta äger grälen rum framför deras barn vilket gör honom ledsen och frustrerad. Fast han vet att det inte är bra för barnen kan han (de) inte hejda sig, gå undan och ta det vid ett senare tillfälle.
Berra undrar vad man kan göra åt detta och om andra också håller på detta vis?

Nedan kommer mina tankar och tips kring detta.

Att se sig själv ur partnerns synvinkel
Under olika perioder i mitt förhållandeliv har jag ställt mig samma fråga som Berra och något som brukar/brukade hjälpa mig är följande övning.

Lägg dig ner bekvämt, slut ögonen och ta ett djupt andetag. Håll andan och andas ut. Andas in genom munnen och ut genom näsan. Gör detta 5 gånger för att bli avslappnad och fokuserad. Tänk endast på din andning.

Gå nu med dina tankar igenom hela kroppen bit för bit. Fokusera på din arm. Spänn musklerna i den och slappna av. Fokusera på ditt ben. Spänn och slappna av osv.
När du gått igenom hela kroppen känner du dig lugn och avslappnad.
Fokusera nu på din andning igen i ett par minuter.

Föreställ dig sedan att står i ditt kök och grälar med din fru. Du skriker nedlåtande adjektiv till henne och du är arg. Känn de känslor du då brukar få och tänk på allt det du brukar säga henne och på hur du känner dig.

Ta sedan dig i dina tankar till dörröppningen där du står och ser på dig själv och din fru.
Vad säger ni, hur står ni, vad förmedlar ni till varandra? Vad är det ni egentligen vill säga varandra? Vad känner du när du ser det utifrån?

Ta dig sedan i dina tankar in i din fru.
Vad tänker hon, vad känner hon. Ilska? förtvivlan? En känsla av hopplöshet, rädsla, bitterhet? En ledsen känsla över att hon säger dumma saker till dig. Saker hon ångrar direkt hon säger dem? En sorg över att hon inte når fram till dig och att hon inte har förmågan att kontrollera sina känslor? Känner hon att du förminskar henne? Känner hon igen situationen från när hennes pappa skällde på henne och gav henne orättvis kritik?
Vad vill hon mest av allt egentligen?
Känn efter vad dina ord gör med henne och vad hon egentligen vill att du ska säga och göra. Vill hon bli förstådd och lyssnad på? Vill hon egentligen ha en kram? Vet hon att hon har fel men kan inte medge det för att du är så jävla dryg? Har hon ångest/menstruation eller andra jobbiga känslor som projiceras över på dig?

När jag gjort denna övning har jag fått bättre förmåga att förstå min partner och därmed kunnat se saken ur hennes perspektiv och därigenom även kunnat förhålla mig lugnare och mindre offensiv vilket gjort att bråken blivit mer konstruktiva och inriktade på sakfrågor.

Då det är svårt att ligga ner, blunda och läsa samtidigt, kan jag rekommendera att du ber din partner instruera dig (genom att läsa det ovan skrivna) för att sedan byta position med henne. Bara det faktum att ni gör övningen tillsammans resulterar i att Ni kommer en bit på vägen!

Lycka till Berra!
Q-ratorn

Vill du ha många besökare på din blogg?

Något som är nytt heter Viral Trafik. Om man registrerar sin blogg där ska man få väldigt mycket mer läsare helt gratis.

Qratorn

Hur hittar man den sanna kärleken?

Här kommer en delikat fråga från Nellie, 37!

Hej,
Jag har efter skilsmässa och snart 5 år som singel (till och från) börjat tvivla på att jag ska finna den sanna, äkta och starka kärleken. Jag verkar dra till mig och falla för "fel" män. Det är som om att kombinationen fysisk attraktion och själslig samhörighet sällan gå hand i hand. Jag längtar efter en kärleksrelation i mitt liv, en som håller och som kan växa.
Hur ska jag göra för att bryta detta negativa mönster och få det jag vill ha?

Nellie, 37

Ja, du Nellie...där sätter du mig lite på pottkanten då frågan inte är enkel att svara på. Jag har dock funderat lite på detta och här kommer mina reflektioner i ämnet. Vissa tankar stämmer in på dig andra inte. Du får ta russinen i kladdkakan. (avdelning, finns det russin i kladdkaka?)

Psykologiska mönster/bindningar

Min uppfattning är att de flesta (säg gärna emot!) relationer bygger på osunda bindningar. Man söker de egenskaper man förnekar hos sig själv och projicerar (lägger över) dem på sin partner vilket i princip leder till ett krig med sig själv!

Val av livspartner är inga rationella val. Man kan ha en idealbild av vad man vill ha och i slutänden står man med en man/kvinna som inte motsvara den bilden alls. Hur kan det komma sig?
Jag tror att detta beror på föräldrarna.
Har man haft en pappa som haft svårt för att visa dig känslor väljer du en partner som har svårt att visa känslor. Vem vet, någon dag kanske man kan bryta igenom och äntligen få bekräftelsen från den emotionellt avståndstagande pappan symboliserad av partnern vilket i sig inte är lönt för när det händer ( om det händer) går man vidare till nästa otillgängliga objekt.

Har du haft en mamma som varit kritisk och ställt höga krav på dig, väljer du en partner som är kritisk och krävande. Allt för att få bekräftelse på din egen bild av dig själv. Du väljer bort människor som har förmåga att ge för att du inte vill ha något som inte stämmer in på din bild av dig själv. Om man inte tycker om sig själv vill man inte att någon annan ska göra det.

Detta är exempel - generaliserande sådana - på mönster som människor bär på.
Det är därför vissa säger att kvinnor som blir misshandlade av sina män själva har del i problematiken. De har då - enligt denna teori - undermedvetet sökt sig till den sortens män och har ej förmågan att se, eller om de ser, inte förmågan att bryta mönstret.

Mogna relationer

Jag vill påstå - säg gärna emot mig - att få relationer bygger på mogen och äkta kärlek.
En kärlek som bygger på att två individer med goda självbilder älskar varandra och både ger och tar. Har förmåga att ta ansvar för sina behov och att veta gränsen mellan jag och du.
En kärlek där man ger utan att förvänta sig något tillbaka. En kärlek som bygger på förtroende och där man låter varandra andas och växa. En kärlek där man stöttar varandra och växer tillsammans.
För att uppleva denna kärlek behöver man känna till och bearbeta de mönster man bär på. Det innebär att man måste integrera sin bild av sig själv med omgivningens bild av dig och att man erkänner och accepterar de egenskaper hos dig själv som du inte vill kännas vid för att sedan möta en människa som har gjort samma resa med sig själv.

Då jag har förmånen att veta vem Nellie är kan jag säga att denna kvinna är mycket speciell. Hon är både "tillgänglig" (misstolka mig inte nu!) i det att hon bjuder på sig själv, att hon är vacker, intelligent och djup på samma gång. Sådana växer inte på träd.
Detta torde betyda att den rätta för henne inte kommer att dyka upp i den lokala affären på hörnet...

Läste i en undersökning häromdagen att de partners som håller samman längst är de som är lika varandra i åsikter, personliga egenskaper och värderingar...

Man kan inte sätta in en strasspärla i ett halsband gjort av smaragder.

Därför är det logiskt att det tar tid för Nellie att hitta den rätte. Dels för att det inte finns så himla många människor som ser sig och tar sig som de är och dels för att det inte finns smaragder överallt.

Jag har genom åren försökt lösa mina mönster genom att kämpa med mig själv hos mina ex, att söka nya (ex) när utmaningen inte finns kvar, dvs säga när jag äntligen känt att jag vetat var jag haft partnern..avslutat förhållandet. Tråkigt men sant.
Min erfarenhet är att när man söker så finner man inte och varenda gång man blivit tillsammans med någon så undrar man "hur gick detta till egentligen?" vilket betyder att när man slutar leta och funderar på det så kommer det av sig själv.

Därför Nellie, kommer det att ta tid för dig - det ligger i din saks natur - att finna den rätte.
Du kommer inte att finna den. Den kommer att finna dig....

Lycka till!
Q-ratorn