Hur hittar man den sanna kärleken?

Här kommer en delikat fråga från Nellie, 37!

Hej,
Jag har efter skilsmässa och snart 5 år som singel (till och från) börjat tvivla på att jag ska finna den sanna, äkta och starka kärleken. Jag verkar dra till mig och falla för "fel" män. Det är som om att kombinationen fysisk attraktion och själslig samhörighet sällan gå hand i hand. Jag längtar efter en kärleksrelation i mitt liv, en som håller och som kan växa.
Hur ska jag göra för att bryta detta negativa mönster och få det jag vill ha?

Nellie, 37

Ja, du Nellie...där sätter du mig lite på pottkanten då frågan inte är enkel att svara på. Jag har dock funderat lite på detta och här kommer mina reflektioner i ämnet. Vissa tankar stämmer in på dig andra inte. Du får ta russinen i kladdkakan. (avdelning, finns det russin i kladdkaka?)

Psykologiska mönster/bindningar

Min uppfattning är att de flesta (säg gärna emot!) relationer bygger på osunda bindningar. Man söker de egenskaper man förnekar hos sig själv och projicerar (lägger över) dem på sin partner vilket i princip leder till ett krig med sig själv!

Val av livspartner är inga rationella val. Man kan ha en idealbild av vad man vill ha och i slutänden står man med en man/kvinna som inte motsvara den bilden alls. Hur kan det komma sig?
Jag tror att detta beror på föräldrarna.
Har man haft en pappa som haft svårt för att visa dig känslor väljer du en partner som har svårt att visa känslor. Vem vet, någon dag kanske man kan bryta igenom och äntligen få bekräftelsen från den emotionellt avståndstagande pappan symboliserad av partnern vilket i sig inte är lönt för när det händer ( om det händer) går man vidare till nästa otillgängliga objekt.

Har du haft en mamma som varit kritisk och ställt höga krav på dig, väljer du en partner som är kritisk och krävande. Allt för att få bekräftelse på din egen bild av dig själv. Du väljer bort människor som har förmåga att ge för att du inte vill ha något som inte stämmer in på din bild av dig själv. Om man inte tycker om sig själv vill man inte att någon annan ska göra det.

Detta är exempel - generaliserande sådana - på mönster som människor bär på.
Det är därför vissa säger att kvinnor som blir misshandlade av sina män själva har del i problematiken. De har då - enligt denna teori - undermedvetet sökt sig till den sortens män och har ej förmågan att se, eller om de ser, inte förmågan att bryta mönstret.

Mogna relationer

Jag vill påstå - säg gärna emot mig - att få relationer bygger på mogen och äkta kärlek.
En kärlek som bygger på att två individer med goda självbilder älskar varandra och både ger och tar. Har förmåga att ta ansvar för sina behov och att veta gränsen mellan jag och du.
En kärlek där man ger utan att förvänta sig något tillbaka. En kärlek som bygger på förtroende och där man låter varandra andas och växa. En kärlek där man stöttar varandra och växer tillsammans.
För att uppleva denna kärlek behöver man känna till och bearbeta de mönster man bär på. Det innebär att man måste integrera sin bild av sig själv med omgivningens bild av dig och att man erkänner och accepterar de egenskaper hos dig själv som du inte vill kännas vid för att sedan möta en människa som har gjort samma resa med sig själv.

Då jag har förmånen att veta vem Nellie är kan jag säga att denna kvinna är mycket speciell. Hon är både "tillgänglig" (misstolka mig inte nu!) i det att hon bjuder på sig själv, att hon är vacker, intelligent och djup på samma gång. Sådana växer inte på träd.
Detta torde betyda att den rätta för henne inte kommer att dyka upp i den lokala affären på hörnet...

Läste i en undersökning häromdagen att de partners som håller samman längst är de som är lika varandra i åsikter, personliga egenskaper och värderingar...

Man kan inte sätta in en strasspärla i ett halsband gjort av smaragder.

Därför är det logiskt att det tar tid för Nellie att hitta den rätte. Dels för att det inte finns så himla många människor som ser sig och tar sig som de är och dels för att det inte finns smaragder överallt.

Jag har genom åren försökt lösa mina mönster genom att kämpa med mig själv hos mina ex, att söka nya (ex) när utmaningen inte finns kvar, dvs säga när jag äntligen känt att jag vetat var jag haft partnern..avslutat förhållandet. Tråkigt men sant.
Min erfarenhet är att när man söker så finner man inte och varenda gång man blivit tillsammans med någon så undrar man "hur gick detta till egentligen?" vilket betyder att när man slutar leta och funderar på det så kommer det av sig själv.

Därför Nellie, kommer det att ta tid för dig - det ligger i din saks natur - att finna den rätte.
Du kommer inte att finna den. Den kommer att finna dig....

Lycka till!
Q-ratorn